Melodier på hjärnan

Ibland fastnar en melodi i huvudet så att man vill bara höra den om och om igen. Det händer mig rätt ofta efter att jag varit på opera och förr var jag då tvungen att skaffa mig en inspelning - om jag inte redan hade en - och spela avsnittet ofta. Numera finns det mesta på youtube eller spotify och tillgängligt när som helst.
För tillfället är det ett avsnitt ur Donizettis Roberto Devereux jag måste höra ideligen. Det finns hur många inspelningar som helst av denna opera, eller avsnitt ur den, på youtube och jag botaniserar hej vilt. Men den jag gillar bäst är en snutt från generalrepetitionen på Metropolitan i våras med Sondra Radvanovsky och Matthew Polenzani.
Sondra R gjorde under säsongen drottningrollen i alla tre Donizettioperorna om Tudordrottningarna, Anna Bolena, Maria Stuarda och Elisabeth I i Roberto Devereux, ett verkligt kraftprov. Tyvärr var det bara den sistnämnda som visades live på biografer över världen men jag har sett de andra tidigare,



Uppsättningen av Roberto Devereux är magnifik i kostymer och mask! Roberto är den dubbelt så gamla Elisabeths favorit, helt enligt historisk förebild. Tiden är drottningens sista levnadsår och hon är väldigt åldrad. Den tjusiga Sondra R har fått en mask där hon verkligen ser gammal ut med gulnade tänder och dessutom rör hon sig som om hon har ont i höfter och ben. Roberto har en rock efter förebild från en målning med fantastiska silverbroderier. Och har man varit på backstagetur på Met så vet man att när det gäller kostymerna så fuskas det aldrig med hantverket!
Liksom i verkligheten mister Roberto i operan huvudet. I alla tre Tudoroperorna rullar huvudena, men inte förrän alla sjungit det vackraste man kan tänka sig.

Saker jag retar mig på

Alla har vi käpphästar som vi retar oss på. Somligt gör oss rasande, annat suckar vi över och inser att vi inte kan göra nåt åt eftersom resten av världen är så korkad. En sån sak är dessa toalås i offentlig miljö. Det är så trist att rycka i en dörr där det är upptaget och lika trist att uppleva att nån annan rycker i dörren när man är där inne.
Ibland finns över huvud taget ingen markering men de som ändå finns är ofta väldigt otydliga. En minimal röd markering, skickligt dold av själva handtaget som ju är placerat i bekväm höjd för att ta i - inte bekväm höjd för att kunna se utan att knäböja. Eller så är låset feljusterat så att det visar tvärtom.

Varför ser det sällan ut så här?

 Om det till äventyrs skulle vara tydligt att det är upptaget så finns det ändå folk som tydligen fattar dåligt.

För några år sedan var jag i Visbys fina museum, Fornsalen. Jag anlände precis vid öppningsdags och jag var ensam första besökare. Jag började med ett besök på bekvämlighetsinrättningen för damer där jag imponerades av en lång rad dörrar med lysande gröna dörrvred. Jag öppnade en dörr och provade att låsa den medan jag iakttog vredet. Jomen, det slog om till knallrött! Så utomordentligt tydligt och fiffigt! Sen gick jag in och låste om mig. En minut senare kommer en besökare till. Vad gör vederbörande? Jo, går direkt fram till min dörr och rycker kraftigt i den! Kvinnor är sällan röd-grönfärgblinda så det måste ha varit nån annan brist.

På ett ställe i Stockholm - tror det var Fotografiska - besökte jag den utomordentligt eleganta och artistiskt inredda toan. Vreden var väldigt tjusiga och jag uppfattade det som att alla bås var upptagna så jag backade för att återkomma litet senare. Då kom en rar städerska efter mig och ropade att alla var lediga! Vi var båda helt överens om att designen var helt knäpp och vilseledande. De flesta besökare missuppfattade - men många testar ju genom att rycka i handtaget.

Ilandsproblem - javisst, men borde vara enkelt att åtgärda.

Ett oskick som gör mig riktigt arg är detta att låta sin hund bajsa i vår trädgård. Idag har vi städat bort två rejäla högar två meter från entrèn, mitt på gången.
Snälla hundägare, håll reda på era jyckar! Och släng för höge farao inte heller ifrån er plastpåsen med hundskit förrän ni kommit hem!

Lördagstema: Avslutning

Så var dags för vårens sista lördagstema, Avslutning, fyndigt rubricerat av Englundskan. Själv avslutade jag april med att åka till Malmö för att på biograf Spegeln få uppleva avslutningen av säsongen 2015-16 av Metoperans direktsändningar med Richard Strauss Elektra. Nina Stemme har huvudrollen och gör en gigantisk insats i den nästan 2 timmar långa enaktaren. Hon är på scenen och sjunger hela tiden. Ett verkligt kraftprov.

Jag åkte i god tid och hade tid att promenera, titta in på Form Design Center innan stängningsdags och äta en god indisk middag på uteservering på Lilla Torg före föreställningen. Det var massor med folk på stan och nästan fullt på alla uteserveringar i det fina vädret. Även på föreställningen var det mycket folk. Min vanliga biograf i Göinge hade valt bort Elektra - de trodde valborgsbrasorna lockade mera denna dag men det var trevligt med malmöutflykten.

Här kan man ta del av en intervju med Esa-Pekka salonen som dirigerar Elektra.



Ett litet smakprov från generalrepetionen.

Tack, kära Englundskan, för dina teman i april! Nu tar vi sommarlov och hoppas att det ändå blir inlägg på bloggarna tills vi enas om nya ämnen i september!

Välkommen, sköna maj!