lördag 27 september 2014

Lördagstema: Kappa



Toves sista K-tema för månaden är KAPPA. 
κάπα är en grekisk bokstav uttalad med akut accent. Kappa, uttalat med grav accent, för min tanke till ett ytterplagg som är åtminstone knälångt. Är det kortare är det en jacka.
Det kan också vara en t ex en gardinkappa eller annan nedhängade textilkant på exempelvis en soffa.
Kappa finns också som begrepp inom andra områden.

I min ungdom hade ALLA kappa. Man hade vår-och höstkappa, man hade vinterkappa - nästan alltid av ylle - och sommarkappa av poplin. Fina damer hade kanske pälskappa av mink eller persian, litet mindre fina damer en av fårskinn. Kappan var lika självskriven som dräkten, även den säsongsbunden. Minns vårdräkten som alltid skulle vara ny för året, fast det var den nog sällan!

Jag minns några av mina kappor. En havrefärgad ullkappa med bruna passpoaler hängde med hela min tonårstid fast jag aldrig riktigt tyckte om den. Mor hade köpt den, antagligen på rea, den passade i storlek och då fick det vara bra med det. Inte förrän jag redan gick på universitetet skaffade jag en grå, likaså av ull. Den kortades av i omgångar allteftersom modet ändrades.
Tonårens kombinerade vår-sommar-höst-kappa var en grön Ponténrock med blixtlås, munkrock tror jag den kallades. kunde nog användas som tält också.

Efter den tiden har jag mest haft jackor även om ett par kappor från Margareta Forslund hamnat i min garderob. De är  ett slags allväderskappor eller caper, tunna skalplagg som tål regn. Samtidigt är de konstverk med handtryck på.Vida, halvvägs mellan cape och kappa är de praktiska på flera sätt. Bl a kan man ha väskan under kappan. visserligen ser man då rejält korpulent ut men väskryckaren och ficktjyven får vissa problem. Känns skönt i metron i Paris eller NY, t ex.

I den här Margareta Forslund-kappan väcker jag ett visst uppseende...

Kappan som obligatoriskt plagg är numera borta ur modet även om den dyker upp litet då och då, som jag t ex noterat just nu. I klädkedjornas utbud I höst har jag sett just litet retroaktiga yllekappor. Jag förväntar mig att se en del unga flickor i yllekappor liknande dem från min ungdomstid.
Är man bosatt på ort utan utbyggd kollektivtrafik så är man ofta  bilburen och då är kappa ganska obekvämt. Därför är det mest jackor för olika årstider och aktiviteter på klädstången i hallen.

Och nu börjar det bli aktuellt att se över de litet varmare plaggen för höstrusket har gjort entré även här i söder. Men kom ihåg att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder. (Brasklapp: Gudrun-och Per-stormar räknas inte! Då stannar man visligen inne!)
Annars ses vi utomhus i den vår de svage kalla höst!
Härmed tackar vi Tove för hennes kluriga teman, alla på K! Jag tror mig ha sett att Musikanta volonterat som temageneral i oktober. Kom an, Musikanta, vi är redo!


 

12 kommentarer:

  1. Jag har i dagarna plockat fram min gamla yllecape (som jag tror jag bloggat om), och mindes alla roliga kommentarer från barn, som pekade och (till moderns fasa) sa saker i stil med "titta, tanten har inga armar". Dessutom lärde jag mig att bära mina väskor framför mig, för då hände det att artiga personer gav mig sin plats på bussen eller tunnelbanan, i tron att jag var gravid.
    Margaretha
    vars första tanke
    när hon såg temat
    var κάπα

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller att utnyttja läget och se oskyldig ut!

      Radera
  2. En röd kappa är ju så tjusigt, synligt och snitzigt! Fast jag inte känner dig på så sätt, men får för att den passar dig, och trivs en i kappan så är det ju klockrent.
    Har faktisk tänkt rött till min nya om det blir någon.
    Det är med nöje jag tar in att grov accent på grekiska K leder deg till kappan,samt att akut accent finns .....kárra ..
    Nya lärdomar duggar tätt med tema! Som sagt ett antal gånger under "min temaresa" - :)

    SvaraRadera
  3. ..får för mig att den passar dig .. ska det vara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Litet prillig får man nog vara för att ha en sån kappa men det är ju inte svårt för mig.
      Kul med allt man lär sig av bloggvärlden!

      Radera
  4. Ett mycket bra kappinlägg - ska så småningom sätta mig ner och försöka författa något på temat. Jag har just köpt en ny vinterkappa - skönt att ha något som går ner till knäna när man har en klänning under. Inte så ofta men ibland i alla fall. Känner igen mig med kapporna från din ungdomstid.
    Ingrid som tar upp den (av mig själv) kastade handsken för nästa månad.

    SvaraRadera
  5. Och här går jag och undrar var jag har min röda kappa?
    En beige och en grå har jag tagit fram men ...ja, det är inte lätt när det är tungt.
    Din röda kappa Forslund är snygg! Mycket snygg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag ska hälsa Margareta F nästa gång jag träffar henne att Åland tillstyrker!
      Din röda kappa kommer säkert fram om du ropar på den, annars måtte den ju lysa i garderoben om de andra två är grå och beige!

      Radera
  6. Grattis till lyckliga kappminnen, och en underbar röd cape-kappa!
    Minns med fasa en tidig tonårskappa som jag fick ärva av en (mycket) äldre kusin. Den var för stor och för lång och fruktansvärt tantig, men gjord av ett dyrbart mohairylletyg, så tanken att jag skulle vägra ha den var liksom inte aktuell. Om jag bara hade hittat den där bilden som jag vet att den finns (bland min fars alla tusentals negativ) hade mitt inlägg i lördags nog varit en utgjutelse över min olyckliga tonårstid. Kappdj*vlen hängde ju med i flera år, till jag tjänade ihop såpass på sommarjobb att jag kunde köpa en ny.

    SvaraRadera
  7. Ja, kappor är visst på väg tillbaka har jag också sett. Själv har jag bara en, en regnkappa. Väldigt praktiskt, men ja, som du skriver; inte jättepraktiskt när man kör bil. Fast med en dragkedja som kan öppnas i båda ändarna är det faktiskt inte helt fel ändå. Fint bidrag du hade även till Pettas Karins inlägg denna gång!
    PS: har även läst ditt knasinlägg, men har bara inte haft tillfälle att se filmen (har inte varit på en enhet som kan spela ljud).

    SvaraRadera