söndag 31 mars 2013

Lördagstema: Barndomens påskhelger.

Gnuttans sista rubrik i mars är Barndomens påskhelger.
Mina minnen från barndomens påskhelger är fragmentariska och rapsodiska.
Jag minns en påsk när vi veckan före hade haft besök av en vän till familjen från Tyskland. Hon hade med sig var sin chokladhare i vad vi tre barn uppfattade som kolossalformat. De var kanske 20 cm höga, klädda i färggrant stanniolpapper och förvarades högst uppe på linneskåpet tills det var påskafton. Jag minns den spända förväntan, den olidligt långa väntan på den rätta dagen och den stora besvikelsen när haren befanns vara IHÅLIG och bestå av ett ytterst tunt lager choklad! Tyvärr hittar jag ingenting på nätet som liknar de hararna. Det var också den gången jag för första gången hörde talas om påskharen. Dessförinnan var det bara kycklingar och ägg för hela slanten.

Att gå utklädd till påskkärring har jag inget eget minne av. Jag tror mina föräldrar hindrade oss från att gå och ringa på dörrar och förvänta att få godis. Men jag minns att det på gatan nedanför vårt hus vimlade av utklädda ungar och att när vi sen flyttade till villa kom påskkärringar och ringde på.

Flera "påskminnen" minns jag bara som återberättade. Jag lär ha varit väldigt liten när jag fick ett vackert tittägg. Mor har lyriskt berättat om det många gånger men jag har ingen som helst minnesbild av det.

Bild från nätet
 En annan återberättad episod har jag svagt eget minne av. Mina systrar är tvillingar och tre år yngre än jag och vi kan ha varit 5 och 2 år. En väninna till mor hade med sig påskägg med godis i till oss tre. De lär ha varit välfyllda och mor tog undan en del godis för att vi inte skulle föräta oss. Tvillingarna åt tappert tills deras ägg var tomma. Den ena ungen satt då med en ägghalva i var hand och konstaterade sorgset: " Lut, lut!" Den andra kom på lösningen: "Tanten HAR mer!" Detta konstaterande har sedermera blivit ett familjeuttryck så vi vet att när något är slut så har tanten mer.
(En viss tant har tagit undan en del godis även denna påsk. Maken kom nämligen hem från ett jobb med ett gigantiskt ägg fyllt med ca 2 kg godis. När han hade ätit snask som besatt i flera dagar tog jag undan resten och gömde för kommande behov... Jag vill ju inte att han ska äta på sig en akut debuterande diabets, t ex.)

Bild från nätet
Att årets påskhelg är väldigt vintrig vet vi alla; den är också ovanligt tidig. Men det har varit bister vinter på påsken förr, det har jag tydliga minnen av, troligen från 1950-talet. Jag har gamla fotografier nånstans från påskfirande i Malmö med tjockt med snö.

Ett annat barndomsminne som inte har med påsken att göra kan också få komma med idag. Jag besökte min mor idag och mina systrar hade hittat i mors gömmor en present jag tillverkat till henne långt innan jag börjat skolan. Nu fick jag den tillbaka efter dryga 60 år.

Den lilla påsen är ca 10x7 cm, fodrad med "trasmatta" jag vävt på min dockvävstol och vad den skall användas till framgår ju av påskriften. Den lilla rutiga extrapåsen är lagom stor att lägga en ring i. Jag kommer inte ihåg när jag sydde den men att jag gjorde det i smyg för att överraska mor är jag övertygad om.
Nu är det dags att tacka Gnuttan för mars månads teman! I april tar Byfånen över taktpinnen.
Ha nu en trevlig avslutning på påsken och låt er gärna luras i morgon!

fredag 29 mars 2013

Galleri Fredag: Kommunikation

Idag är det Ericas sista galleritema för månaden mars och gäller kommunikation. Tack, Erica, för alla utmanande rubriker!
Efter att vår internetuppkoppling försvann helt i går kan jag rapportera att jag kände mig ganska svårkommunicerad ett tag! Ingen mejl, inga bloggar, ingen sydsvenska på nätet i morse - på långfredag kommer aldrig nån papperstidning, ju. Nu håller vi tummarna att allt är i ordning igen!

Täckningen på mobilnätet är hos oss usel; endast sms fungerar något så när inomhus, surfa på 3G kan man helt glömma och tala i mobiltelefon kan man nästan inte alls heller. Möjligen uppe på vinden.
Vi har sk IP-telefoni till den fasta telefonen och den har ibland varit darrig också.  Häromdagen behagade den avbryta alla samtal efter ca 2 minuter. Då gäller det att komma till saken snabbt!

Telefon har min familj haft i hela mitt liv, i alla fall i stan. I många år hade vi ingen i sommarstugan utan då kom bonden på gården intill och meddelade att någon ringt och så fick vi låna telefonen och ringa tillbaka och betala för samtalet.

På 1960-talet var jag utbytesstudent i USA ett år. Att ringa hem var inte tal om, det kostade skjortor. Samtal fick beställas dagar i förväg. Skolkamraterna skramlade till en julklapp, ett telefonsamtal hem till Sverige i julhelgen. Synnerligen välkommen! Efter beställningen fick jag vänta nästan en vecka innan det fanns plats på Atlantkabeln, passa tiden exakt då telefonisten ringde upp och meddelade att det var klart till Sverige. En viss skillnad mot idag när vanligt telefonsamtal är överkomligt, Facetime eller Skype inte kostar något extra utan ryms inom bredbandsavgiften och sms är billigt.

Det som stod till buds var brev; flygpost, som tog ca en vecka eller ytpost (båt) som tog 3-6 veckor. Vi skrev på sk aerogram, papper och kuvert i ett eller på flygpostpapper, ett tunt papper  som man fick skriva försiktigt på för att det inte skulle gå sönder. Jag skrev hem nästan varje dag och på så sätt ett slags dagbok som jag har kvar. De där hemma hade inte samma behov av kommunikation som jag och det gick inte lika många brev på andra hållet - även om de egentligen var fler om uppgiften.

Paket måste man förstås fortfarande skicka per post. Olika länders postverk är olika pålitliga och jag påminner mig ett flertal försändelser till och från forna Sovjetunionen. Jag fick tillbaka paket ibland med besked att de innehöll förbjudna varor. En gång var det tyg till en klänning till en väninnas lilla dotter. Jag tänkte det var bättre att den syddes där så att storleken blev rätt men tyg var förbjudet. Så jag sydde klänningen själv och då gick det bra att skicka den. Obegripligt. Jag kunde få paket från sovjetiska vänner avsända i andra europeiska länder eller helt enkelt levererade vid dörren av kurir där paketet gått från hand till hand. Då utnyttjade man vänner och bekanta som hade förmånen att få resa ut.

Själv har jag så sent som i höstas tagit med en present från en vän i Sverige som ville ha överlämnat det till sin vän i Laos. Denne bor dock inte i den del jag besökte så jag fick posta paketet med tulpanlökar i Luang Prabang. Via Skype har jag sedan fått veta att det kom fram efter några dagar. Hade de skickats med post från Sverige hade det troligen inte varit mycket liv i de lökarna efter resan.


Laos franska kolonialhistoria lever kvar i bl a postväsendet.



Globaliseringen har emellertid också nått hit.

Påskvädret i Göinge gör inte mig munter. Nollgradigt och hela tiden smått snöfall får tankarna på helt annat håll än vår. En tröst är kanske att äppelodlarna är glada att det inte är värme än - då är det mindre risk för frost i blomningen om den kan vänta ett tag.
Emellertid tillönskas alla läsare en Glad Påsk - oberoende av vädret!
I april är Nilla med tankebubblorna Gallerichef! Rubriker och deltagare finns i högerspalten.


tisdag 26 mars 2013

Tillbaka i verkligheten med resultatet

Efter den intensiva kurshelgen hos Owe Johansson i Köpenhamn med inspiration, utmaningar och övning och åter övning i gjutkonsten var det skönt att komma hem. Efter en god natts sömn var det så dags att beskåda resultatet av vedermödorna. Jag la inte ner nån längre tid under kursen på efterbearbetning av mina alster eftersom jag har verkstad hemma.

Vi övade två tekniker, gjutning i sepiaskal och i sand. Sepiaskal är det interna skelettet av en tioarmad bläckfisk, Sepia officinalis, och man kan köpa sådana skal i burfågelaffärer eftersom man ger fåglarna sådana att knapra kalk ifrån. Den producerar också det bruna bläck som fått namnet sepia efter bläckfisken.

Så här ser den levande firren ut. Bild från Wikipedia.
Och så här ser skalet, eller rättare skelettet, ut, för det sitter ju inuti djuret.
Man gnider undersidan mot ett sandpapper för att få en helt slät yta och kretar sedan ut sin gjutform med ett metallverktyg.

Owe demonstrerar.

Uppgillrat inför gjutning.
Det flytande silvret måste hällas i blixtsnabbt.
Häller man inte fort nog eller ingötstratten är för trång eller luftkanalerma man kretat inte vida nog blir det inte som man tänkt sig. Har man tur kanske skalet duger för ett nytt försök, annars är det bara att börja om. Det blev många omtag, kan jag avslöja.

Här har jag lyckats hyfsat med vad som ska föreställa en katt som vänder ryggen till. Skalet bröts i ena änden så det blev bara en figur.

Den här gången brann skalet så att formen inte heller här dög mer än en gång. Luftkanalerna var så vida att silver flöt ut i dem.
Som synes krävs en hel del efterarbete, i synnerhet som detta var mitt första försök med gjutning. Vi göt också i sand där man kan pressa ner sin modell i sanden och få sin form på så sätt. Det var litet lättare i vissa avseenden men det vackra mönstret av sepiaskalet gör att jag nog tyckte det var roligast ändå.
Nu har jag haft ett par dagar i verkstaden att pilla med det ca 100 g gjutgods jag hemförde. Långt ifrån allt är färdigt. Nedan ett smakprov.

Katten som vänder ryggen till är den som syntes nygjuten ovan, nu monterad med broschnål. Den och det som ska förställa en fågel är sepiagjutet, kattfotsavtrycket (Olgas höger fram) och katten med ögon är sandgjutna.
Owes kurser är intensiva, man får tid att jobba koncentrerat och mat serveras regelbundet i verkstan. Owe avbryter emellanåt för teorilektion och demonstration. Han övervakar, rättar arbetsställningar och tipsar om verktyg. Man är aldrig mer än fyra elever i taget så det finns tid för var och en att få hjälp. Efter tre heldagar, ja mer än så, vi håller på till långt ut på kvällarna, är man rätt mör. Det här gänget (De fyras gäng från Göinge) har jobbat ihop i flera år och mer kommer det att bli!

Från Owes nya ateljé på Amager har man en underbar utsikt mot Sundet.

Här är vi redo att begå lunchen, som alltid med härliga sallader.
När jag gick min första kurs för 9 år sedan hos Owe Johansson hade han verkstad i Lilla Vik på Österlen och i Varberg. Sen flyttade han till Ystad och sedan några år är han i Köpenhamn där han nyligen flyttat från Kompagnistræde 29 till Amager. På K29 finns dottern Maxjenny kvar med sin butik med flotta, egna designkläder, missa inte den när du är i Köpenhamn!

lördag 23 mars 2013

Lördagstema: En liten värld

Gnuttan leder lördagsgänget in i en liten värld idag.
Just nu befinner jag mig i en bubbla under några dagar. Tillsammans med tre goda kamrater är jag på kurs i silvergjutning i Köpenhamn hos silversmeden Owe Johansson. Vi håller på i tre dagar, fredag till söndag. Start med frukost i ateljén på morgonen, sedan jobb till ut på kvällen med avbrott bara för intag av mat som serveras i ateljén på bestämda tider. Inga nyheter, inga ovidkommande diskussioner, bara silver och tekniker. Vi provar att gjuta i sepiaskal och sand. Det är inte alls så lätt som det kan tyckas och många missformade objekt återgår till smältdegeln för nya försök.
Vi sitter i vår lilla värld tills i morgon kväll då vi tar Öresundståget tillbaka till Skåne.
Den stora världen utanför gjorde sig påmind en timme just när vi kommit till vårt natthärbärge när man släckte ner under Earth Hour och samtidigt hade en liten konsert med sång till kontrabasackompanjemang med bara levande ljus som belysning.
Den stora världen består ju av många små, eller hur?


Owe håller demonstration av sandgjutning.

fredag 22 mars 2013

Galleri Fredag: Abstrakt




Ett av mina favoritkonstverk visar hur man kan gå från konkret till abstrakt. Och just abstrakt vill Erica att galleriet ska handla om idag.
Matisse har gjort dessa reliefer varav en svit finns i skulpturträdgården på MoMa i NY och den andra på Tate Modern i London. Det finns en mängd skisser gjorda under en följd av år som visar utvecklingen mot allt mera abstrakt form.
Jag kan, sedan jag först såg dem på "gamla" Tate Gallery, numera Tate Britain, för ca 40 år sedan, fortfarande inte se mig mätt på dem.

Hoppas ni är varmt klädda denna isande kalla fredag, i alla fall här i Norden!

onsdag 20 mars 2013

Stormen kom av sig,

eller rättare sagt, tog en sydligare bana än SMHI hade tänkt sig. Jag tackar och niger även om det singlar litet vitt uppifrån idag. Det blåser inte men är ändå kallt och ruggigt.

Väder för inomhusaktiviteter, således.

Häxan har fått litet tillpiffning och är nu redo för en tur till Blåkulla. Eftersom det mojnat så fick hon ingen arm och hand att hålla i hatten med, hon drog ner den över pannan ordentligt istället.



Det grönskar inte utomhus, precis. Men i uterummet har den kaliforniska eken från Paso Robles slagit ut. Den inspirerade mig också för några dagar sedan. Min gode vän D har själv dragit upp plantan från ett ollon och jag hemförde den i mitt incheckade bagage för 5 år sedan. Då var den ca 20 cm hög, nu får jag kapa den varje sommar för att hålla den max 1,5 m hög. Förra våren satte jag ut den litet för tidigt så nattfrosten tog alla de nyutslagna bladen men det kom snabbt nya.

Idag kommer fiskbilen från Göteborg till byn. Fisksoppa till middag, hur gott låter inte det?

måndag 18 mars 2013

Om det nu blir snöstorm...

...så måste jag ha ett alternativ till tåg när jag snart ska på kurs i silvergjutning. Tror ni att det gör nåt att man tar kvasten en provtur innan det ändå snart är dags för Blåkulla?

(Hon är inte klar ännu, mer jobb återstår)
Man lovar oss, arma skåningar, mellan 15 och 25 cm snö från i natt och ca 36 timmar framåt. Så jag tidigarelade ett IKEA-besök och en fika hos Marianne i Älmhult och åkte idag istället för i morgon. Nu har jag varit tre gånger på det nya IKEA i Älmhult och idag gick jag inte vilse en enda gång! Och kom undan med en tusenlapp! Och då köpte jag dessutom ekologiska pastaälgar.
Förra gången var det ett antal tusenlappar och 200 kg. Utan älgar.

lördag 16 mars 2013

Lördagstema: Bästa gömstället

Gnuttan vill ha tips på bästa gömstället.
Jag har lagt några saker på det bästa gömstället. Så fantastiskt bra att jag inte hittar grejorna själv....
Ett par pinaler är gömda sedan flera år. Kanske hittar någon dem när jag och maken båda är döda och begravna och bohaget skingrat. Väl bekomme, säger jag.

Det är rätt ofta jag förlägger saker men de brukar dyka upp igen efter ett tag. Icke så dessa pinaler, den ena är mina gamla dräktsmycken till folkdräkten, hela konkarongen är väck. Penningkors, bärnstenssmycket, ringen, halslåset och allra värst, den långa, tjocka ärtkedjan. Till barndopen på senare år, då jag framträtt som gudmor i full ornat, har jag fått fixa nya grejor, betydligt spartanskare; tur att man kan göra något själv. Alltihop låg i en påse och hela påsen lagd på ett säkert ställe.......
Eftersom grejorna är väck och gömstället bortglömt kan jag ju inte visa några bilder heller. Elände!
Men jag tänker ha en trevlig söndag i morgon i alla fall. Du med!

Fast jag kan ju visa en bild i alla fall. En på ett armband jag gjorde förra året till en kattälskare.




fredag 15 mars 2013

Galleri Fredag: Ur en annan synvinkel

Erica i Piteå har bestämt att galleriet idag ska se något ur en annan synvinkel. Eftersom Erica är fotograf själv vågar jag inte utmana henne med egna bilder utan ser det hela från ett annat håll(!)

 "Vårt behov av sega gubbar"är rubriken på Ann Heberleins krönika i dagens sydsvenska. Där ser hon på påvevalet ur ett eget perspektiv.
 Ann H är i mina ögon en synnerligen klok kvinna, filosof och doktor i etik, och jag håller med henne i näst sista stycket, det om Franciskus bön.

Många säger sig inte bry sig ett dugg om påven men ingen kommer undan det faktum att ämbetet har en enorm politisk betydelse för miljoner människor, både katoliker och icke-katoliker. Vatikanstaten är ett eget rike och Sverige har diplomatiska förbindelser med ambassadör på plats.
Ett tänkvärt faktum är att den nyvalde påven - latinamerikan men med italienska föräldrar, nota bene - är, tillsammans med den polske Johannes II och tyske Benedictus de enda icke-italienare som valts till påve sedan 1522. Det året tillträdde Hadrianus VI, en man född i Nederländerna. Sen dröjde det 455 år till polacken!
Hadrianus VI porträtterad av Jan van Scorel

Det finns massor av påveporträtt i konsthistorien. Ett berömt är det av Innocentius X, påve i mitten av 1600-talet, målat av Velasquez.

Innocentius X avporträtterad av Velasquez
Ett helt annat perspektiv på den bilden ger Francis Bacon. Hans bild, inspirerad av den ovan, har diskuterats i det oändliga medan konstnären själv har sagt sig inte mena något särskilt.





Vad tror du?

Själv är jag väldigt fascinerad av de vackra, spetsprydda klänningar med siden- eller sammetspellerin som de flesta påvar bär på sina porträtt.

Galleristlista finns till höger och en förmodligen aktuellare hos Annika i Reston.


torsdag 14 mars 2013

Bakslag




Så var det snö igen... Inte nog med de kalla nätterna - som kallast för ett par dagar sedan med minus 12 - nu kom det vitt också. T o m så mycket att plogen kom i morse och skrapade gång- och cykelbanorna.

Litet tröstande att en duva höll konsert när jag var ute ett tag, det är i alla fall hopp om vår. Fåglarna tycks också bry sig mer om ljuset än temperaturen men det går åt massor i makens fågelrestauranger. De måste ju hålla värmen och få ork att sjunga också, de små liven.

Vårmodet blomstrar i butikerna och mannekänguppvisningarna avlöser varandra. Dock infinner sig inte lusten att prova så där överväldigande när vädret inte följer med.

Lust att vara kreativ har jag dock och sitter här och snidar i vax inför en kurs i silvergjutning om ett tag. Det har jag aldrig gjort förut och det ska bli spännande.

Ny påve har valts, ännu en gammal man med "konservativa värderingar".
Det nya är att han kommer från Latinamerika, lär dock vara av italienskt ursprung. Synd, jag hade hoppats på Afrika den här gången. Ur politisk synpunkt hade det varit mera spännande, ur religiös förmodligen egalt. I radion i morse intervjuade man ordföranden för katolsk ungdom i Sverige och hon menade att det var ett bra val men p g a åldern kunde det ju inte bli nåt längre pontifikat den här gången heller. Man kan ju hoppas att den nyss avgångne bildat ett efterföljansvärt prejudikat och att fler påvar pensionerar sig när krafterna tryter. Sen får vi se om det blir några bättre initiativ att rensa upp i korruption och "piddefillering" som en inringare till radion uttryckte det.
Vad mina egna katolska vänner anser vet jag inte ännu.

En rundtur bland mina plantor och sticklingar ger hopp om vår. Det är snart dags att skola om tomaterna och tre lådor med pelargonsticklingar ser ut att bli hyfsade. Jag har inte haft hjärta att nypa bort blommor och knoppar som man "ska"; det får gå som det går!




lördag 9 mars 2013

Lördagstema: Smeknamn

Kärt barn har många namn och just smeknamn har Gnuttan tänkt att vi ska skriva om idag.
Här i huset är det ju katterna som får de flesta smeknamnen. Gullplutta, Lillhumla, Kattskrälle, Pissemisse och Gosemosa är bara några i raden som båda kan få höra. Sonja kallades som liten ofta för Radiobilen eftersom hon höll sin långa, stiliga svans rakt upp med en vinkel högst upp som släpkontakten på Tivolis radiobilar.

Själv har jag bara haft smeknamn under några år i de nedre tonåren, om jag minns rätt. I familjens sommarstuga, som är ett gammalt undantag till en gård, hade det bott en kvinna som hette Malena. Pojkarna i granngårdarna började kalla mig Malena för att retas men jag tog inte alls illa upp. En kamrat som följde med till stugan ibland tog upp det och sen kallades jag Malena av vissa vänner i några år. Jag har alltid tyckt att det är ett rart namn och litet kul är det att min gamla häst fick namnet Malena av sin uppfödare.
Så Malena och Malena har nu kamperat ihop i 21 år.




Olga, alias Gosemosan eller Pissemissen (i alla fall när hon pinkat på makens ajfån...).

När det gäller smeknamn tror jag ändå ryssarna tar priset. Mig veterligt har alla ryska förnamn ett flertal sk diminutiver som används som smeknamn av familj och vänner. Vi hade en gång en katt som i stamboken hette Petruschka. När jag frågade uppfödaren varför hon gett en hona ett pojknamn menade hon att det var ett flicknamn eftersom det slutade på a. Men det betyder Lillpeter, eller kanske som det skulle heta på svenska "Pelle". Så vi kallade katten Muschka som betyder fluga på franska om jag inte tar fel.

Lördagsförfattarna står i högerspalten!
Skön söndag!

fredag 8 mars 2013

Galleri Fredag: Magi.

Mina nya Bloody Butcher
Vad Erica har tänkt sig med rubriken MAGI idag vet jag inte. Men jag vet vad jag genast kom att tänka på.
Här skördar man en tomat i augusti ena året och passar på att pilla ut några kärnor och kleta fast på en bit hushållspapper.
Den 1 mars året därpå skrapar man loss några mm-stora torra frön och påtar ner i litet jord. Efter några dagar gror de och efter en vecka sträcker sig stolta små plantor mot ljuset.

Vad är detta om inte ren MAGI?

Solen tittar fram idag och även om SMHI varnar för kalla dagar så har jag hittat blåsippor som blommar i trädgården. Även det ganska magiskt....



En fin helg tillönskas alla. Galleristerna finns listade i högerspalten. En aktuellare lista finns förmodligen hos Annika i Reston.

tisdag 5 mars 2013

Vinterkväde som påminner om våren och dess ursprung.

Jag vill gärna dela med mig av ett av A:LFR-D V:STL-NDs alster i den aktuella upplagan av mitt liv- och husorgan GV.
Vinterkväde
Nu vilar vinterns kalla hand
å jordens ovansida,
där allt syns djupfryst så till vida
som något liv blott skönjs ibland.
Om ännu det är långt till vår
i djupet krafter verka
som göra att man snart förmår
en ljuvlig växling märka.
Om mask och larver sova än,
mikrober garantera,
att livet snart är här igen
att än en gång florera.
Rent överjordisk nämna vi
den skönhet som vi hylla,
men glömma bort dess ursprung i
en underjordisk mylla.





Vårkänslor

Vad vore livet utan årstidsväxlingar? Om det inte var en bister vinter så skulle man ju inte känna denna kvillrande vårglädje och förväntan när solen kravlar sig allt högre på himlen för varje dag. Dessa dagar när vårsolen värmer så gott men kylan kommer krypande så fort solen sjunker bakom grannens tak är så speciella.

Jag ställer mig i växthuset med jordpåsar och krukor och krukar om och klipper ner och sätter sticklingar. En massa sticklingar ger jag bort också; inte alla bryr sig om att övervintra pelargoner.
Det är redan litet sent påtänkt för vissa sorter, mina trofasta, gamla vita pelargoner blommar för fullt redan men måste ändå klippas ner för att bli knubbiga och täta. Det jag klippte bort räckte till tre hela nya lådor - var jag nu ska ha dem nånstans.

Men än får man gå med strumpor och skor, för det finns vinter kvar.

All snö är inte borta även om gräset börjar synas allt mer.
I Lilla Åland är det full snövinter ännu. Men snön skyddar nunnor och sippor!
I varmare lägen har det hänt mera.

Har ska det bli backsippor.

Rabarberknopp vill opp!

Små gula solar finns här och där, snart blir det hela mattor.

Snödroppar bekänner färg.
Inne i uterummet spirar det, alla bladfällande agapanthusar är gröna och fina redan. Jag håller tummarna för blommor i år; det var klent med det förra året i vissnesorterna.
Den ljuvliga vildpelargonen cotyledonis blommar som bäst nu och har fått en framträdande plats så att man hinner njuta. De vilda blommar bara en gång, sen är fröjden över. Men det finns massor med knoppar!

P.cotyledonis



söndag 3 mars 2013

Fredag och lördag, fast på en söndag.

Ibland snurrar det på så att man inte inte hinner det man tänkt sig - en vanlig företeelse, skulle jag vilja säga.
Plötsligt är det söndag och jag skulle ha skrivit om Ericas fredagsgalleri och Gnuttans lördagstema redan.
När vi på fredagsförmiddagen styrde söderut anmärkte jag till maken att det kändes som lördag redan. Som pensionär har man inte längre den där speciella känslan, TGF, ni vet, såvitt man inte jobbade helgen, förstås, vilket "man" ju ofta gjorde. Numera är det mera känslan att akta sig för att att gå i affärer på en fredag och trängas eller att planera bilåkning så att man inte kommer i eftermiddagsrusningen när folk kör som dubbeldårar jämfört med andra dagar.
Annars har vi inget speciellt fredagsmys eller speciell matsedel eller så. Inte "fastar" vi heller genom att äta fisk som katolikerna ska om de följer reglerna. Fisk har vi fr a på onsdagar eftersom fiskbussen från Göteborg kommer till vår by den dagen. När jag var barn brukade vi äta salt sill på lördagar. Salt sill är fortfarande en av mina älsklingsrätter. Maken föredrar matjessill men står ut med den rediga salta också. Inte stekt, utan bara utblötad med kokt potatis, sur grädde och hackad lök eller gräslök till.
Åter till fredagen! Vi hade två ärenden, tre med lunchen.
Vi skulle till Hem och Villamässan med vidhängande trädgårdsmässa. Badrumsrenoveringen hoppas vi ska komma igång i april och vi ville se på duschväggar/dörrar av ett visst fabrikat. Fanns inte med. Vi ville se på kranar till handfaten och duschen. Fanns inte.
Jag ville köpa sättpotatis liksom tidigare år på denna mässa. Inga sättor.
Allt vi köpte var ett par växter och några ynka fröpåsar.
Roligast på mässan var denna historiska butik där man kunde inhandla karameller med knappast något annat. Och så fick man veta att prins Eugen var död, om man nu inte var klar över det redan. Maken, som i sin grönaste ungdom sommarjobbade i lanthandeln i sin by, noterade att bägge sorternas vågar hade han använt när han vägde upp mjöl och socker från de stora säckar de levererades i.



Ärende nr 2 var premiärbesök på Apple Store, Sveriges andra efter Stockholm. Den är belägen i Emporia, det nya stora affärscentret i Hyllie, ett stenkast från Malmömässan. Det var trevligt att se Apples egen butik i svensk skala (synnerligen blygsam jfrt med 5th Ave, NY, såklart), trevliga expediter men de kunde inte lösa makens hårdvaru/mjukvaru-krock som han ibland har problem med. Då måste man passa på när deras tekniska support är på plats.



Själva Emporia är precis så gräsligt som flesta andra liknande ställen. Jag kan aldrig orientera mig i sådana och förutom att det nu finns ett Illums Bolighus och en Apple Store i Malmö så har jag ingen åstundan att komma dit igen. Vi hittade ett café Ambrosia och tog en kopp tunt kaffeblask med en dunkaskiva i ena örat och en annan i andra örat från två olika butiker. Maken ska nog vara piskad för att överge Kullanders, Premium Apple Seller, för att utstå Emporia för att komma till Apple Store.

Så här i efterskott kan jag sammanfatta min fredagskänsla, hoppas detta angreppssätt godkännes, Erica!
Det var kul att komma iväg på tu man hand med maken, vi hade en god och trevlig lunch på Röstånga Möllas kafé på Föreningsgatan alldeles invid hans gamla skola. Nu har vi sett Apple Store, mässan var ingenting att ha och det var väldigt skönt att komma hem och slappna av i soffan på kvällen.

Lördagstemat. som Gnuttan i Wienerbrödslandet står för i mars, har till rubrik "Upphittat".
Liksom så många andra så tillbringar jag en hel del tid med att leta efter saker jag lagt på säkra ställen och sedan glömt de säkra ställena. Ibland hittar jag dem, ibland förblir de försvunna. Andras borttappade saker har jag också hittat, en klocka, en guldring och två katter, bl a. Den ena katten kom till rätt ägare ca ett halvår efter att den hoppat ur bilen när de rastade vid vägkanten. Den dök upp där jag hade min häst vid den tiden och hoppade in på banan jag red på och började stryka sig mot hästens ben. Via en annons i lokalblaskan fick vi tag i rätt ägare som blev synnerligen lycklig. De hade även polisanmält försvinnandet och vi ringde till polisen och talade om att katten var omhändertagen men de orkade inte bläddra tillräckligt så där fick vi ingen hjälp. En annan katt med tatuering i örat kom man med till oss efter att ha läst fel. Vi läste rätt och återbördade katten till sin rätta matte. Klockan och ringen var fynd jag gjorde i min barndom och lämnade till polisens hittegods. De tillföll så småningom mig men vart de sen tog vägen minns jag inte; de representerade säkert inga större värden.
Jag hoppas alla haft en skön helg och att ni ser fram mot en fin vecka med viss vårkänning! Dagsmejan har tärt bra på snön de senaste dagarna, jätteskönt. De första snödropparna kan skönjas och alla pelargoner pockar på uppmärksamhet!
Temadeltagarlistor finns i högerspalten!