onsdag 9 januari 2013

Kurt-Birgers kusin?

Utanför ett av våra fönster uppenbarade sig den här ekvilibristen i förmiddags. Därmed hade vi svaret på frågan varför fröna i just denna behållare tar slut så fort. Mellan varven hoppade krabaten upp i trädet igen och mumsade på sina frön medan blåmesarna fick tillfälle att tanka, även de. Sen klättrade hen ner igen och grävde i hålet med tassen.
Någon belysning i rummet måste ha gett de tråkiga "banden" över bilderna.
Särskilt svansen var svår att få skarp på bild eftersom den viftade häftigt hela tiden. Vet nån vad ekorrar menar med att piska  våldsamt med svansen?






Nog är det Kurt-Birgers kusin, eller hur, Karin?

11 kommentarer:

  1. Haha, vilken klurig liten filur! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den är inte dum, den. Idag var hen där igen.

      Radera
  2. Jag har kämpat som bara den nu att få in Kurt-Birger till datorn för att läsa ditt inlägg men den envisa lilla krabaten tycks inte vara släktkär det allra minsta. Får nog bära ut datorn åt honom. Tänkte att han kanske kunde berätta vem släktingen är.
    Så roligt att ni också har en akrobat.

    Ekorrens humör märks på svansförningen, precis som med katt och hund. Den varnar oftast när den svänger på den då den ska äta och det finns fåglar och andra djur i närheten, "sopar" bort dem. Annars så tror man att svansen är ett bra balansredskap när den hoppar. Och så är den förstås praktisk när ekorren ska sova. Då lägger den svansen runt sin kropp

    Utifall att Kurt-Birger kommer på andra tankar och berättar vem du har där så hör jag av mig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ekorrar har kanske stora egon och bryr sig inte om släkten.
      Småfåglarna är hela tiden i trädet så det är nog dem han vill hålla bortsopade. Katter viftar ju på svansen för att de är irriterade eller upphetsade när de ska jaga och mellan hund och katt blir det ju lätt missförstånd. Så ekorren och katten har kanske lättare att förstå varandras kroppsspråk.

      Radera
  3. Jag tror att svansen mer är en humörindikator än roder.
    En veterinär frågade mig bekymrat om min manxkatt kunde klättra i träd och gå balansgång. Och jag kunde tala om att han höll på att skrämma slag påaoss när han envisades med att balansera fram på ett smalt broräcke. Inte behövde han någon svans.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. I just det här ekorrfallet höll ju svansen nästan på att vifta ner den själv. Inte hjälpte den till att hålla nån balans, i alla fall.

      Radera
  4. Ja, otroligt söt - och vig. Katterna ligger allt i lä vad balans beträffar.

    SvaraRadera
  5. Oj vilken akrobat. Kanske han viftar på svansen för att han är så glad att hitta all denna läckra, lättåtkomliga mat? Klart släkttycke med ekorrarna på Pettas!

    SvaraRadera
  6. Å vilket liten söt kompis ni har fått!

    SvaraRadera
  7. DET ser det ut som, Kurre-Birres kusse!!

    SvaraRadera