fredag 20 maj 2011

Hjärtklappningen har avtagit

Mina två gosiga katter ska vaccineras mot diverse elaka kattvirus vartannat år. Förra gången, för två år sedan var jag med damerna på mitt vanliga smådjurssjukhus där det aldrig varit några som helst problem att få sprutorna och en koll på tänder och hjärta. Olga tar det alltid helt lugnt och snusar intresserat på allt. Sonja hade varit där några månader tidigare och blivit kastrationsopererad och blev väldigt irriterad redan när hon kom ur buren. Fräste på veterinären och såg hotfull ut. Jag, som ansåg mig vara expert på att hålla katter (har hållit stora hannar med knappt nåt nackskinn att ta i!) för blodprovstagning tog ett tag för att inte äventyra veterinärens händer. Resultatet blev en helvansinnig panter med avsikt att döda! Vi insåg snabbt att det inte fanns några alternativ till tvångsbur om vi ville genomföra nån vaccinering över huvud taget. T o m det var svårt men till slut hamnade i alla fall sprutan i rumpan på Sonja. Av alla Russian blue vi haft under drygt 30 år har vi aldrig varit med om någon som betett sig på detta viset. Jag gissar att det hände något traumatiskt vid kastreringen som satt sig fast, tyvärr. Vid grundvaccineringarna i hennes barndom var det inga problem.

Nu var det dags igen för spruta och jag har gruvat mig i månader och fått hjärtklappning vid blotta tanken. Jag tog kontakt med min favoritkattveterinär Carin C som sadlat om till distriktsveterinär numera men även tar emot smådjur. Vi kom först överens om ett mottagningsbesök som i morse men det kom en akut trasig häst emellan som Carin måste iväg och sy ihop. Då föreslog hon hembesök som hon kunde göra på hemvägen.

Så i eftermiddags kom hon tillsammans med en praktikant. Olga sa hej till dem och så gott som pekade var hon skulle stickas och gosade med Carin efteråt.
Sonja visste vad klockan var slagen, det var tydligt. Hon fräste på Carin och blev ett rasande, vrålande  vilddjur när jag försökte svepa henne i en handduk. Så det blev tvångsburen igen men då gick jag min väg, de var ju, tack och lov. två. Jag ville inte bli förknippad med "misshandeln". Jag såg emellertid genom glasdörren att det inte var så enkelt den här gången heller men vaccinet hamnade i nacken i alla fall. När vi öppnade buren slank katten iväg som en blixt och kröp ner under täcket i husses säng där hon sen låg tills han kom hem och tröstade. Nu är hon helt som vanligt igen och tycks ha förlåtit mig.
Min puls normaliserade sig efter en stunds mediterande i hästhagen med Malena tuggande bredvid mitt öra. (Hon är fö lika cool som Olga när veterinären kommer.)

Kan någon vara snäll och konstruera orala vacciner att ge katter i munnen? Den här cirkusen är inte rolig, vi kanske måste söva henne med blåsrörspil som på Kolmården i framtiden annars - bara för en vaccinering.
Jag är så gosig och kelig i vanliga fall men ni skulle bara veta hur arg jag kan bli!

8 kommentarer:

  1. Å,så svårt det är - man lider med sina älsklingar.
    Har äntligen fått ett avmaskningsmedel som man droppar i nacken på älsklingen, så slipper vi pillerkampen. De nya dropparna är svindyra, men förefaller ha mycket, mycket längre verkan än de gamla pillren. Så tänk om det funnes liknande droppar i stället för den klassiska sprutan.
    Hälsa dina älsklingar och ge Sonja en extra
    sympatipuss
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Margaretha:
    Pussen levererad till en liten dam som är alldeles sig själv igen, tack och lov.

    SvaraRadera
  3. Fyyy så hemskt!! jag förstår verkligen att du gruvat dig länge innan. Att inte kunna förklara för dem så att de förstår tillräckligt mycket för att inte få panik. Det är så svårt. Och det är även otroligt vilket sinne de har som kan känna av att det minsann inte handlar om vanligt "gos" utan att det är annat som ska göras också. Hoppas verkligen att det ska bli lättare med tiden. Eller att man ska kunna utveckla ett vaccin som slipper tas med spruta. Gärna till småbarn också tack! :-)
    Kram!!

    SvaraRadera
  4. Puh vilken pärs! En katt som inte vill är nog inte att leka med.

    Hur som helst är den motvilliga katten Sonja en riktig skönhet. Vilken underbar färg hon har.

    SvaraRadera
  5. Att hon blev sån trots att veterinären gjorde hembesök! Kände hon på lukterna, eller vad triggade henne? Märkligt det där. Jag har nog aldrig sett en tvångsbur, men jag kan kanske föreställa mig. Skönt att det är gjort för den här gången i alla fall.

    SvaraRadera
  6. Saltis:
    Jag tror att något hände vid kastreringsoperationen som hon inte kommer över. Så, tyvärr kommer det nog alltid att vara problem i dessa sammanhang. jag hoppas bara att hon inte blir sjuk och måste till djursjukhus då. Och, ja tack, orala vaccin!

    Christina:
    Nu är det i alla fall paus i två år tills nästa vaccinering...

    Marianne:
    Hon kände säkert nån lukt av den redan uppdragna medicinen plus att hon ju märkte att jag var stressad själv. Precis som hästen gör när vi ska lasta henne - det får alltid nån annan göra för jag har 250 i puls då med efter en incident när det höll på att gå illa en gång.

    SvaraRadera
  7. Jag är glad att jag inte har katt eller hund numera! Kommer ihåg vilket elände det var när någon av dem blev sjuka. Som småbarn kan de ju inte tala om vad det är för fel.

    Skönt att du har en veterinär som du lugnt kan anförtro dina katter åt i alla fall. Och att hjärtklappningen har lugnat ner sig!

    SvaraRadera
  8. Ingrid:
    När jag blev tvungen att avliva min förra häst fick jag ett litet brev av min danska ridkompis där det stod:
    Hvis du vil være fri for sorg og savn saa maa du intet elske her paa jorden.
    Det ena följer med det andra.
    Och det är guld värt att ha tillgång till en veterinär som är bäst på häst och en annan på katt!

    SvaraRadera