onsdag 22 december 2010

Utflykt från Shanghai

Innan jag avslutar reseberättelsen från våra tre veckor i Kina med våra dagar i Shanghai tänkte jag berätta om vår utflykt därifrån till Zhouzhang. C hade varit där redan två gånger förut och ville inte att jag skulle missa denna lilla juvel. Kanalstaden, som ibland kallas Shanghais Venedig och har en flertusenårig historia,  ligger ca 3 mil sydväst om Shanghai men bussen dit tog ca 2 timmar. Dels utgick vi från Norra Station så att vi måste passera en stor del av själva Shanghai, dels var trafiken rent kinesisk, dvs extremt tät. Vi kunde ha utgått från Södra Station med en speciell utflyktsbuss för ca 500 yuan/person t.o.r. Det gjorde vi inte - vi tog den allmänna bussen för tiondelen. 
 Vi oroade den vänligen mannen i receptionen på vårt hostel som vi bad om en lapp på kinesiska till taxichauffören. Han tyckte absolut vi skulle ta den dyra bussen och skakade bekymrat på huvudet när vi envisades.
Vi åkte tidigt på morgonen med första bussen och hem igen på eftermiddagen med sista. Chauffören försökte komma fram så fort som möjligt genom att konsekvent välja den fil som skulle svänga vänster fast vi skulle rakt fram och där gasa på för fullt och köra om kön så långt det gick under livligt tutande.

Här har vi kommit fram till Zhouzhang (som ska uttalas ungefär som Joejohn på engelska!) och passar på att köpa våra returbiljetter. Detta skulle visa sig vara mycket smart!

Vädret var litet disigt men skulle bättra sig. Och vatten fanns det överallt!

Det tog en dryg halvtimme att gå från busstationen till den gamla, historiska delen av staden och på vägen åt vi ett varmt nybakat bröd från ett gatubageri.

I den historiska staden transporteras det mesta med båt och turisterna förväntas ta en gondoltur. Det kände vi inget behov av.

Pärlor fanns i överflöd till mycket billigt pris och kunde även köpas hektovis. Kvaliteten var nog inte den allra bästa, dock. Vi kände heller inget behov att utöka de samlingar av pärlor vi redan hade hemma.

Man kunde se skickliga hantverkare sitta vid sina arbeten, här en sidenbrodös.

Många av motiven är klassiska och mycket vackra, andra är grälla och fruktansvärt fula. Kossorna är jättefina!

Fisk av många slag kunde inhandlas, dock knappast av dagsbesökarna utan mera av de bofasta och restaurangerna.

Det är otroligt vackert men förfallet. Man kan lätt tänka sig hur fuktigt och rått det måste vara i bostäderna.

Flera hantverkare satt och målade samma motiv om och om igen och sålde de små för ett par tior. Vi avbröt den här damen mitt i målningen och hon blev glad att vi köpte ett par bilder.

C provade en motionsmaskin i en park.

Avlastning av sten från pråm.

Fastbundna skarvar - vad säger djurskyddsmyndigheterna om det? Har Kina nån sån myndighet? Meningen är att turister ska betala för att få följa med på fiskeur där de svarta skarvarna är redskapen.      


De bor vackert, men är det bekvämt?

De flesta gondoljärerna är kvinnor klädda i de typiska blå jackorna och ofta sjunger de en stark entonig sång medan de vrickar fram båten.

Ett vanligt sätt att ta vara på skörden är att finfördela och torka.

En gränd litet bortom de "finare" kvarteren

När vi stod här hörde vi något som lät som en ko men visade sig vara en gås som ropade!

Jag är väldigt tacksam för min tvättmaskin.

Specialiteten i matväg här är stekt och glaserad fläsklägg.

På väg tillbaka till busstationen hade vi också mycket att studera, bl a de här vännerna

och den här kommersen.

Åter till busstationen insåg vi att det skulle bli en full buss tillbaka och var tacksamma att vi hade köpt våra biljetter redan på förmiddagen. Dessutom kom vi efter en stund underfund med att det var numrerade platser, vilket vilket inte varit fallet på morgonen. Men alla kom med! De som inte fick något säte fick var sin liten rosa eller blå plastpall att sitta på i mittgången! Säkerhetsbälten i bussen någon?
När vi traskade in på vårt hostel (där vi f ö höjde medelåldern på gästerna rejält) var vår man från kvällen före i tjänst och han såg väldigt lättad ut när han fick syn på oss. Tänk att han tvivlade på vår förmåga att ta vara på oss själva!

6 kommentarer:

  1. Tack, tack för en fin morgontur, för min del som inte behöver någon bussplats tillbaka ,utan sitter tryggt på en stol vid datorn. Härligt att få vara betraktare fastän man tillika inser att man har det snudd på oförskämt bra.
    Fina beskrivande bilder.

    SvaraRadera
  2. ja, även vi i bloggosfären är lättade över att ni kom tillbaka och kunde berätta och visa bilder!
    Är kossorna broderade? Vid en närmare blick ser jag att det kanske inte är kossor - skulle kanske lite svävande säga nötkreatur.
    Margaretha
    som även hon är mer än tacksam för sin tvättmaskin

    SvaraRadera
  3. Karin:
    Det är ju en av lärdomarna med resor att man inser hur bra man har det. Och känner tacksamhet över det, man väljer ju inte var man föds.

    Margaretha:
    Visst är det nötkreatur av olika slag, det saknas juver för att vara just kossor. Jo, det är silkebroderier. Motivet har jag sett många gånger, det är nån klassisk bild men jag vet inte ursprunget.
    Förresten ska jag gå och lägga i en maskin tvätt...

    SvaraRadera
  4. Vilken vacker stad, men liksom Venedig så skulle jag inte själv vilja bo så. Antagligen väldigt råfuktigt.
    Jag måste komma tillbaka till det här inlägget och klicka runt bland bilderna när jag har mer tid, det fanns mycket detaljer att upptäcka.

    SvaraRadera
  5. Oxen är ju en av den kinesiska zodiakens djur. Så det passar väl bra att det just är sådana på broderiet eftersom de saknar juver. Varje år har ju kineserna ett överflöd av souvernirer på årsdjuret - jag minns ett år när det var apans år. Apor överallt i alla olika former och material.

    Shanghai har jag varit i men aldrig i Zhouzhuang. så det var extra roligt att få se bilder därifrån. Men jag vet att många turistresor går dit.

    Kul att ni åkte själva. Vi åkte till Kinesiska Muren första gången vi var i Kina med tåg t.o.r för ca 20 yan (turistbussen hade kostat 450 yan). Det var sommar och hett och säkert flera tusen kineser på tåget. Men det var en fantastiskt upplevelse - bara att se alla kineserna SITTA på perrongen och vänta på tåget hem...

    SvaraRadera
  6. Christina:
    Inte skulle man vilja bo så, nej. Tänk att ha barn att oroa sig för att dom ska drulla i vattnet, t. ex. Men vackert är det!

    Musikanta:
    Du har säkert rätt att det är zodiakens oxe - jag vet att jag sett exakt samma kritter förut. Just nu lär vi vara i Tigerns år för att efter det kinesiska nyåret nån gång i januari-februari börja på Harens år.
    De dyra turistbussarna är riktiga fällor! De stannar vid olika butiker för att få folk att handla, det är en orsak att undvika dem. Därmed tar de också lång tid på sig att nå destinationen så att man får kortare tid där än med lokalbussen eller tåget.
    Det där att sitta på perrongen eller marken och vänta såg vi på torget framför stationen i Kunming. Vädret var varmt och soligt och torget fullt av väntande resande varav många satt på huk helt oberörda och väntade. Jag har aldrig i mitt liv kunnat sitta nån längre stund på huk, det gör vansinnigt ont i benen efter en liten stund. Tur att jag inte var född till japan, det hade aldrig gått! Jag hade blivit utstött ur familjen för att jag inte kunde uppföra mig ordentligt och "sitta som folk". Eller blivit tränad från späd ålder, förstås och utvecklat kollateralkretslopp i benens artärer så att syret nådde fram trots ofysiologisk ställning.

    SvaraRadera