söndag 28 november 2010

Något gott att äta i Lijiang.

 Lijiangs gamla stad finns med på Unescos världsarvslista och är väldigt vacker. Just nu ska jag dock berätta om några av våra kulinariska upplevelser i staden. Vi åt de fyra dagarna frukost varje morgon 5 minuters promenad från vårt hostel hos Mr Tang. Det gjorde även många av ortsborna så man fick komma i tid för att kunna välja sin meny. Många ortsbor hämtade sin mat och gick hem och åt, andra åt i serveringen uppenbarligen på väg till jobb eller skola. På menyn stod fr a olika dumplings, friterat bröd, grönsaksröror och soppor. Vi smakade litet av varje. Själv föredrog jag små dumplings och någon soppa eller sötad sojamjölk. Te serverades inte till frukost. Man kunde också köpa en liten flaska jakyoghurt som var mycket god även om den var sötad som all yoghurt vi köpte.



Här ångkokas dumplings
Mr Tangs kök var poppis

Man får en hel bytta med dumplings, det räckte till både C och mig. Sen doppade man sin dumpling i chili och stoppade den hel i munnen. Gott!

Den här obeskrivligt smutsige lille krabaten med sitt underbett kallade vi för Smiley. Han stod på två ben en stund vid varje bord och hoppades på smulor - det fick han!

Övriga måltider åt vi ute på stan. Det fanns hur mycket som helst att välja på, alltifrån stånd, hål i väggen och mera lyxiga varianter. Det här var ett ställe där vi var välkomna att titta ut i köket på råvarulagret och peka på vad vi ville ha. C återkom ofta till rätter med ägg och tomat i olika varianter. Jag är litet djärvare och väljer gärna svamp, bönor och grönsaker jag inte känner igen. Kött undvek vi helst, det såg så äckligt ut på marknaderna och längs gatorna där man stod och styckade helt utan hygien. Grönsakerna ser så oändligt mycket fräschare ut.

Kökets grönsakslager
Den glada kokerskan

Vi satt på den lilla balkongen och åt där vi blev nyfiket betraktade av förbipasserande.

Visst ser det gott ut?

Är man försiktig med vad man äter, inget kallt eller olagat och är noga med handsprit så ska det inte vara nån fara och vi hade inte minsta magbesvär på hela tiden, någon av oss. Vi åt bara frukt vi skalade själv och inga kalla sallader. Heta soppor är ofta ett gott alternativ, man får allting alldeles nylagat och hett in på bordet.
I de södra provinserna får man ofta starkt kryddad mat och i Yunnan fick vi mycket med chili och det fanns enorma mängder chili på marknaderna. Många av försäljarna hade stora mortlar som drevs med ström eller en dieselmotor som stod och stötte chili.

Om en vecka ska jag f ö på matlagningskurs hos en kinesisk väninna som kommer från Chengdu i Sichuan, mitt favoritkök bland de kända kinesiska varianterna.

8 kommentarer:

  1. Låter spännande. Och en klar fördel att resa i länder där man kan få fina grönsaker. Minns med fasa fem veckor i Polen utan en grönsak - jo, potatis förstås.
    Är dumplingarna vanlig klimp av mjöl och ägg?
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Åh, det här var verkligen ett lyxinlägg - nu har jag klickat på varenda bild och scrollat upp och ner i texten :-)
    Jätteroligt att du har plåtat köken, det ger en idé hur de jobbar och bilden på balkongen var tidlös. Vilket snyggt balkongräcke förresten - bara en sån sak.
    Tack för ett spännande och intressant matreportage!
    Vågar jag svara på Margerethas fråga, att dumplingdeg görs av bara mjöl och vatten. Wonton däremot har ägg i degen?
    Ser fram emot din matlagningskurs och hoppas att något hamnar på bloggen :-)

    SvaraRadera
  3. Håller med Margaretha, det låter spännande och gott.
    Nu väntar jag också på svar om dumplingarna?
    Tack för trippen idag igen!

    SvaraRadera
  4. Margaretha:
    Jag minns flera månader en vinter i Moskva utan minsta grönsak eller frukt... inte kul. Dumplings, eller dim sum, är bleka knyten av deg med nåt inuti, kött, svamp, kål eller annat. Vanligen är det nog bara vatten och mjöl i degen där mjölet nog oftast är vete men kan också vara rismjöl vilket ger en annan konsistens. Detaljer kan jag inte!

    Christina:
    Du kan nog betydligt mer om dim sum än jag. Jag är mest bra på att äta dom, inte laga dom. Egentligen är det ju ett globalt koncept: man gör en deg och sen vecklar man in nåt annat gott och gör små paket. Sen koker man, ångar eller friterar eller steker eller bakar. Vips så har man piroger, dim sum, pielmenie, chebureki eller vad det kallas där man är!
    Ska kolla med Jia under kursen nästa lördag!

    Karin:
    Du får tåla dig tills jag har några detaljer!

    SvaraRadera
  5. Så roligt att se dina bilder och dina "reportage" från Kina. Det här är verkligen "riktig" Kina-mat - inte det vi äter på restaurang.

    SvaraRadera
  6. Anne-Marie:
    Det vi äter på kinarestaurang i Sverige har bara svaga likheter med det jag fått i Kina, det är verkligen sant! Det lär finnas en restaurang i Lund som är bättre, den kineskrögaren lär tvärvägra både friterade bananer och räkor. Men i NY har jag fått god Sichuan-mat!

    Saltis:
    Jo du, det var allt mums!

    SvaraRadera
  7. Det ser jättegott ut! Jag håller med, bara man är lite noga med vad man äter blir man inte sjuk. Vi blev faktiskt inte sjuka en enda gång i Egypten, där alla sägs bli sjuka. Jag tror också att man måste tänka på att man dricker tillräckligt i värmen, och just undvika sånt du skriver om - och bufféer på hotellen som åker ut och in.

    Vad spännande med matlagningskursen! Kom att tänka på att Karin på Åland skulle ha en bakkurs, måste höra med henne om det!

    SvaraRadera