söndag 31 januari 2010

Damen med hattarna

Några bloggvänner har reagerat på "hattinslaget" i förra inlägget. En stackare fick kaffet i halsen, en annan blev nyfiken.
För ett antal år sen gick jag under flera år en kväll i veckan hos en pensionerad modist av den gamla skolan och lärde mig göra hattar. Jag tyckte det var vansinningt roligt och har fortsatt hemma av bara farten. Jag har alltid velat ha något på huvudet och varför inte en snygg hatt? Nu har jag många - vet inte hur många och vågar inte räkna!
Så jag har gjort en liten hattparad, bara ett axplock i min digra samling.  Ni får tycka vad ni vill men jag hoppas ingen får mer kaffe i halsen!

Jag börjar med en vintermodell där brättet fått en bit av tant Hilmas gamla persianpäls som dekor.

 

Nr två är en sportigare modell, helt i hårfilt, liksom de flesta av de hattar jag gör som inte är sommarhattar. Det är en god kvalitet, tål regn utan att tappa formen och kan fräschas upp lätt med litet ånga och en borste.




Den här är litet mer krävande med sin röda färg och flotta fjäderplym. Passar inte till jeans, precis.




En litet diskretare men ändå elegant modell, tycker jag. 




Litet böljande i kanten och en läcker färg - allt behöver inte vara svart.



Än så är det vinter men det kommer en sommar, det är jag säker på! Och då är en skuggande hatt inte fel.

  

Färg kan man exellera i.



  

Liksom i blomdekorer!



Jag klär bäst i hattar med rätt rejäla brätten, det syns ju att jag föredrar det. Det händer att jag köper en hatt ibland men eftersom jag vet hur man gör dem är jag rysligt kräsen. Under hösten har jag ofta använt en hatt jag köpt i Prag där det fortfarande finns duktiga modister. I Sverige är dom på utdöende, tyvärr. Många köpehattar här hemma är i ullfilt, ett material som lämpar sig för torrt klimat. Det är betydligt billigare än hårfilt och ofta hittar man en liten lapp inuti där det står: "Do not wear this hat in the rain."
Nähä? Vad gör man då om det plötsligt börjar regna och  man är långt hemifrån? Jag tar INTE fram det lilla plastdragspelet och sätter över hatten, nix. Jag har ingen hatt i ullfilt. Punkt. Möjligen fäller jag upp mitt paraply - om jag har det med mig. Annars sätter jag den blöta hatten på en strut eller kruka och låter den torka. Borstar den och så är den fin igen. Man lägger inte en hatt med format brätte på en plan yta. Har man bara det till hands så lägger man den så att kanten sticker utanför. Jag vet inte hur många gånger jag bara haft t ex en fönsterkarm att lägga från mig hatten på, lagt den försiktigt med brättet utanför kanten. Sen har jag minst 10 gånger fått gå tillbaka och flytta ut den igen när vänliga människor tyckt att den håller på att ramla ner och puttat in den. I betjänade garderober hatar jag att lämna in hattar. Garderobieren tar hatten i kullen, kramar sönder den - även om jag demonstrativt håller fram den på rätt sätt - och slänger upp hatten på hyllan. Om det ens finns en hylla! Så jag avstår ofta hatt när jag ska på teater eller krog eller lämnar den kvar i bilen om jag är körandes. Jag gillar inte heller att låta andra prova mina hattar. Jag har litet huvud och mina hattar är oftast för små för andra. Och det gör ont i mig när jag ser hur folk drar i brättet och fördärvar det. Handskas man rätt med en välgjord hatt håller den hur länge som helst men man kan totalt försöra den på fem minuter om man är ovarsam.

I denna bistra vinter  (just nu -19°) är det andra huvudbonader som gäller, förstås. Jag har gjort några hattar med päls nerom öronen men stickade mössor är heller inte dumt. Det gäller att hålla huvudet varmt - inte kallt!

15 kommentarer:

  1. Oh vilka underbara hattar. Jag älskar hattar. När jag var ung sydde jag mina egna hattar med stora brätten. Nu håller jag på att lära mig att tova. Har hunnit med två svarta hattar och en vit. Tre vita baskrar och två svarta. Mina nära och kära blir så förtjusta att de försvinner nästan innan de hinner torka.

    SvaraRadera
  2. Helt underbara! Den blå hatten är min favorit, formen är helt fantastisk!

    SvaraRadera
  3. Vad fina de är!! jag har ju sett en del av dina hattar men bara då du haft dem på dig. Men att du har en hel uppsättning (eller tio) har jag inte förstått förrän nu. KUL!!!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Ebba:
    Tack, roligt att du gillar dom! Jag har några tovade som jag köpt. Problemet med dem är att dom kliar så förbaskat att jag måste fodra dem. men läckra är dom, jag har en broderad jättefin.

    Carina:
    Tack!

    Saltis:
    Kära nån, har du aldrig varit på andra våningen hos oss??

    SvaraRadera
  5. Mon dieu! Vilket strålande utsökt hantverk du kan utföra! Och bedårande vackert dessutom! Du kan ju öppna hattaffär och vara modist på heltid. Ge kurser osv. innan kunskapen försvinner helt.
    Själv tillverkar jag huvudbonader i medeltida stil och har även tovat hattar men inte i närheten av samma elegans som dina hattar har. Den med persianbrätte skulle inte sitta illa, eller rättare sagt den skulle det, för jag har stort huvud. Jag har en svart persianpäls på vinden som jag har tänkt sy hundar av, men kanhända det vore rent av skändligt? Kommer du hit så kanhända du tar hand om pälsen till hattbrätten istället? Jag har för mig att pälsen skulle gilla det bättre:)

    SvaraRadera
  6. Så snygga hattar! Vad duktig du är! Gillade varenda en!

    SvaraRadera
  7. Pettas:
    Tack, tack! Det finns en hel del kvar av tant Hilmas päls, jag lär inte kunna göra av med hela, så sy du hundar av din! Sämre öde kunde den få! Det lär inte gå att leva på att göra såna hattar som mina längre, tyvärr. Dom blir alldeles för dyra för att folk ska köpa dom. Sen är det få idag som vågar bära hatt. Jag får ofta höra att jag är modig som gör det, haha.

    Karlavagnen:
    Tack, roligt att höra!

    SvaraRadera
  8. Hej Olgakatt!
    Då blir det pudlar då så småningom:).
    Du får vända dig till kunder med tjocka plånböcker:).
    Jag brukar bära hatt, eller mera sant, brukade. Här på landet vid strandkanten behövs nästan bara mössa. Men jag vet att man blir annorlunda bemött med hatt på huvudet än med mössa. Det har jag haft roligt åt många gånger då hatten har varit på. Ja, konstigt nog så tror folk att man måste vara modig, det har jag också fått höra. Kanske man är modig? Vete gudarna:)

    SvaraRadera
  9. Dina hattar är verkligen fantastiska konstverk! Jag själv är uppvuxen på den tiden när ALLA damer hade hatt. Även jag själv tills jag var i början av 30-årsåldern. Sen tog det bryskt slut.

    Glömmer aldrig den hatt min dåvarande pojkväns föräldrar köpte åt mig i Paris - en turkosgrön dröm i mjukt mockaskinn à la Garbo. Tyvärr har jag inte fotot kvar (porträttfoto med hatt hos fotografen, 16 år gammal), min pojkvän fick det av mig i födelsedagspresent. Men jag minns hur lycklig jag var över denna hatt!

    Som nygift 22-åring hade jag grön dräkt, rosa sidenhatt och dito handskar och skor med stilettklackar. Hatten såg ut ungefär som dina med brätten. Idolen var Grace Kelly som alltid hade hatt och vita handskar...

    Jag förstår inte varför det är helt accepeterat att kungadamerna ständigt excellerar i vackra hattar, men att det anses konstigt och modigt (!) om vi vanliga människor klär oss idet?

    Hoppas att modet med hatt snart blir allmänt och kommer tillbaka. Det är både snyggt och bekvämt. Jag tittar lite extra på de herrar som har en snygg hatt på sig idag - tyvärr är det inte många.

    SvaraRadera
  10. Musikanta:
    Ibland görs det små försök med hattmode men det går trögt, tyvärr. Själv tycker jag det fattas något när man ser nån uppklädd och fin men utan hatt!

    SvaraRadera
  11. Vilka helt underbara hattar, jag gillade speciellt de du visade först, de med vida brätten, de lite "manliga" som påminner om borsalinos (de enda hattar jag vet vad dom heter).

    Det är en njutning att läsa vilket allvar du lägger i hattarna, och det är en bedrövelse att läsa att vi lever i ett land där man inte kan lämna in en hatt hos en garderobiär utan att få den förstörd.

    SvaraRadera
  12. Christina:
    Roligt att du gillar hattarna! De litet "manliga" är ju de jag använder mest eftersom jag inte ofta klär mig särskilt "damigt elegant".
    Jag vet ju vilket jobb det är att få till en hatt så jag gråter blod när en blir misshandlad.

    SvaraRadera
  13. Så många fina hattar! Vilket fantastiskt hantverk. Jag hittade en liten fez-verkstad härom veckan, ska lägga ut bilder därifrån. Och jag vill tillbaka och fotografera när de jobbar och gör fezer, att stå och vänta och hänga med kameran funkar inte när man har sällskap.

    Kul att få lära sig lite om hur man ska hantera en hatt. Det är vi ju tyvärr inte kunniga i längre.

    SvaraRadera
  14. Nämen, du har gjort dem själv alltså! Jag är imponerad! Jättefina!

    SvaraRadera