tisdag 9 januari 2018

Veckans rubrik: Rörelse

Pettaskarin har dikterat veckans tema rörelse. Just det har ju hon och hennes Uffe, egen rörelse, alltså. I form av sitt ekologiska företag, menar jag. Det är ju en av betydelserna ordet kan ha. 

Men det första jag kom att tänka på var hur lättrörd jag själv kan vara. Det ska inte mycket till innan jag blir tårögd och gråter av rörelse. Jag gråter när jag läser nåt sorgligt, jag gråter på bio, på konsert och opera när det är vackert, jag gråter när jag blir glad eller ledsen, förstås, och när barn eller djurungar föds eller är alltför söta. Jag sympatigråter när nån annan gråter. 

Det har blivit liiitet bättre med åren, jag kan behärska mig ibland även om jag blir till mig av rörelse. Men sen tänker jag, varför ska jag behärska mig? En av mina idoler gråter ju offentligt:


lördag 6 januari 2018

Att rekrytera operaälskare

                        
Mina gudbarn har i flera år fått var sin biljett i julklapp till Malmö Operas familjeföreställning på jullovet. Den här gången var det till Humperdincks Hans och Greta och vi hade biljetter till trettondagsafton.

Storebror, 10 år och redan habitué, blev sjuk med hög feber. Då rycker lekkamraten L, 8 år, in som vikarie och sällskap till guddottern, 6 år. Hans familj ägnar sig en del åt musik, bl a klassiskt, men inte opera så det är första gången för den unge mannen vilket han påpekar för biljettmannen när vi går  in och frågar i nästa sekund om Thaliastatyn är av guld. Biljettmannen säger att den är av brons. Guddottern har varit med några gånger redan och kan guida ynglingen på Malmö Opera.
Det är lång resa till Malmö från Göinge, kvällsföreställning och lika lång resa hem. Båda barnen somnar i bilen. En av papporna möter upp och forslar hem dem sista biten,
Guddotterns ömma moder meddelar att barnet burits in, klätts av och stoppats i säng utan att vakna men med ett lyckligt leende i ansiktet. Premiärgossens mor meddelar med ett citat:
”Detta var första gången jag hörde opera. Det var FANTASTISKT. Jag vill göra det igen”.
Sen gick han och lade sig med sin iPad för att somna till lugn musik.
Nytt citat:
”Man kan nog sova med opera på men jag är inte så van än så jag har valt ut annat”.
Denne unge man kan vi nog snärja, eller hur? Titta på videolänken nedan om du har lust på ett smakprov!
Storebror har haft 38 graders feber hela dagen och varit schack matt. Vi funderar på kompensationen för det här var ju snöpligt för honom. Kanske Massenets Askungen i direktsändning från Met i april.......
 Video från Hans och Greta i Malmö

torsdag 4 januari 2018

Veckans rubrik: Entré

I januari har Pettaskarin försett oss med rubriker:

V1 Entré

V2 Rörelse

V3 Snällhet

V4 Plus och minus

V5 Ansvar

Ordet entré kommer mig först att tänka på att det finns i SAOL medan exit inte gör det. Vilket irriterar mig när jag spelar Wordfeud, dvs digitalt Alfapet med några vänner.

På andra plats kommer det sorgliga kapitel som varuhuset, eller vad det ska kallas, Entré utgör. Entré är det första man möter där motorvägen norrifrån når Malmö. Från min barndom har jag vaga minnen av stora bruna hyreshus som sedan revs och lämnade en gigantisk ödetomt som omslöts i decennier av ett hiskligt plank som översållades av ännu hiskligare reklamplakat. Jag har ingen uppfattning om vilka planer som fanns för tomten men tänkte många gånger när jag stod och väntade vid rödljusen mitt emot förskräckligheten att man gott kunde anlägga ett vackert och välkomnande grönområde med träd och blommande buskar. Men icke.

När man kom till skott ett gott stycke in på 2000-talet blir det en ful och tråkig glasfasad och en synnerligen fantasilös plantering framför. En miljard har det kostat och säljs för en och en halv miljard när det står klart. 2009 öppnar köpladan Entré som ska utgöra entrén till Malmö. Det går inget vidare. Malmö har redan flera köptempel, alla går så där. Initialt fanns ett antal butiker men de slog igen efter hand. 2013 stängs Entré för renovering av sina tyska ägare. De dystra svarta golven ska bli ljusa för att pigga upp köplusten står det i Sydsvenskan.

Så småningom nyöppnas Entré. Ljusa golv hjälper inte.  I maj 2017 ger tyskarna upp och säljer till underpris, ”spottstyver” står det i tidningarna, 400 miljoner. De nya Malmöbaserade ägarna planerar om men ännu tycks inte mycket ha hänt.

När jag kollar hemsidan idag finns ett apotek, tre tyska kläd- resp skobutiker, HM, ett gym, en mataffär, Sushibar, ett bageri och SF bio. Inte mycket till köptempel.

Men det är kanske mitt fel att det går dåligt, jag har aldrig satt min fot där.


tisdag 12 december 2017

Veckans rubrik: Utanför

Anki ligger bakom rubriken Utanför. 

Nog känner vi oss alla utanför ibland. När samtalsämnet rör sig om sånt man inte kan eller intresserar en det allra minsta eller pågår på ett språk man inte kan trots att man för tillfället tillhör sällskapet. Jag tänker ofta på det när det gäller invandrare som kämpar med att lära sig svenska men som har väldigt olika förutsättningar, ambitioner och ork. I mitt jobb hände det ibland att en patient bott i Sverige både 10 och 20 år och ändå inte hade lärt sig svenska, oftast kvinnor. Vilken fruktansvärd känsla av utanförskap det då måste vara att försöka bli integrerad. Då är det ju inte så konstigt att man helst samlas i områden med folk från ens eget land! 

Jag har tydliga minnen från en medicinsk studieresa i Georgien på 1970-talet, på den tiden en av de 15 sovjetrepublikerna. Jag hade en rysk tolk med mig men hon talade inte georgiska. Det var mycket tydligt att kvinnor hade en tillbakadragen roll i samhället men en gäst, vem det vara månde, skulle underhållas och var en utmärkt anledning att ställa till fest. Och det gjorde man. Ideligen under de två veckor jag gick runt på olika sjukhus. Där satt min ryska tolk och jag som enda kvinnor bland bullrande karlar som ideligen skålade och för varje skål talade de allt mindre ryska. Maten var alltid fantastiskt god - jag håller det georgiska köket för det godaste jag smakat överhuvudtaget - men vi var ju helt utanför. När georgier utbringar en skål håller de ett långt tal, antagligen om vad och vem de skålar för, och det gjorde dessa herrar med besked. Sen vände man sig till min tolk och bad henne översätta för mig. Flera gånger log hon milt och konstaterade: ”Jag talar inte georgiska!” 

Förstår man språket men inte den sociala koden känner man sig också utanför. Nyligen berättade Lotta Lotass, ledamot av den nu så skandalomsusade akademin att hon slutat gå på möten och tillställningar eftersom hon inte kände att hon hörde hemma i den sociala miljön. Där fick jag en stark igenkänning! Jag var den första i min släkt att läsa vid universitetet och fann snabbt att jag var, om inte den enda på min kurs, så i alla fall en av mycket få som inte hade gedigen akademisk bakgrund. Jag kunde inte fikonspråket och definitivt inte de sociala koderna alls. Det var mycket jag inte fattade av det studentikosa livet och när jag nosade litet på det kände jag mig bara utanför och inte alls trakterad. Jag kom att få väldigt goda vänner i en ganska liten krets där vi snart slutade gå på kursfester som oftast urartade. Jag minns en gång när vi tre stycken tjejer fick nog och tidigt gick från festen och roade oss på egen hand och bestämde att vi fortsättningen slapp vara ”lojala” och ställa upp på dessa blöta kalas. Sen hade vi hur roligt som helst med egna påhitt.

Utanför i flerdubbel bemärkelse är dessa arma rumänska romer som sitter utanför våra butiker med sina muggar. Utanför i sitt eget land där de diskrimineras å det grövsta och utanför i Sverige där de inte hittar husrum och inte kan kommunicera på något språk. Och i de rikaste kommunerna stör de gatubilden till den grad att man där vill lagstifta bort dem. Nog var det ett misstag att släppa in vissa länder i EU som inte hade tagit itu med en del grundläggande ting i sina hemländer, liksom det nu ställs alldeles för litet krav på dem att ta bättre vara på sina medborgare och då ska vi inte tala om att de europeiska länder som själva producerat allra flest flyktingar det senaste seklet inte vill dra sitt strå till den stacken heller. Religiösa är de så det stänker men den barmhärtige samariten har man aldrig hört talas om.

Laura Fords skulptur, Hemlös räv, som finns på hörnet av Strömgatan och Drottninggatan i Stockholm får illustrera mitt bidrag till Utanför.



lördag 9 december 2017

Veckans rubrik: Rikedom

Anki håller i taktpinnen över rubrikerna i december och denna veckan är det Rikedom.

Alla vet att lyckan inte ligger i pengar även om det hjälper att ha en smula av den varan. Det som gör att jag känner mig rik är att få ha rimlig hälsa, goda relationer till nära och kära och vänner. Man kan inte äta sig mer än mätt och även på rysk kaviar lär man bli trött i längden. 

Jag känner mig rik när jag njuter av musik och konst och prioriterar operabiljetter och resor till operahus framför fin bil och nya tapeter.

Jag känner mig rik när mina händer kan åstadkomma något fint av råmaterial som silverplåt, ull, tyg eller en kaplin (som blir till en hatt) eller när jag kan skörda min egen sparris och potatis i trädgården. För att inte tala om att för 10:e året i rad kunna plocka citroner på mitt eget träd mitt i vintern! 

Jag känner mig rik när jag träffar ungar som är kreativa, nyfikna och entusiastiska.

En gång om året gör jag en bilresa på egen hand i Sverige och känner mig rik när jag kan svänga in på en väg som faller mig in och hitta nåt jag inte sett förut eller återse ett smultronställe. Jag känner mig rik för att jag ÄR rik som bor i ett rikt land.

Men alla i Sverige är inte lika priviligierade som jag och det gör mig ont. Jag vill vara solidarisk och dra mitt strå till den gemensamma stacken men inte känna mig god genom att idka välgörenhet. Skattefusk är bland det fulaste jag vet och det är så tragiskt att de som har allra mest pengar är de som fuskar mest medan vi lever i en tid där sjuka, arbetslösa och fattigpensionärer får det allt tuffare. Allt medan svensk ekonomi sägs vara i toppform och mångmiljonärer frågar ”Vad fan får jag?” Jo, en hel del för pengar som andra slitit ihop åt den girige. De allra rikaste svenska kommunerna är också de allra njuggaste mot flyktingar och tiggande migranter. 

Jag känner mig rik som kan ge av mitt överskott till människor i länder som behöver hjälp, särskilt om hjälpen leder till att man klarar sig bättre själv.

"Ojämnt falla ödets lotter, så en högre vishet bjöd, Jag fått glans och rika håvor, du fått ringhet, du och nöd;” står det i Fänrik Ståls sägner och aforistikern Stig Johansson spetsar till det: 

”Ödets lotter faller inte bara olika - en del kommer inte ens med i dragningen.”

Men, så fasen heller, att en ”högre vishet” skulle ha bestämt att det ska råda ojämlikhet! 

Nej, livet är förvisso inte rättvist i många avseenden, men en hel del rikedom kan och ska vi fördela på mycket bättre sätt.





fredag 1 december 2017

Rubriker i december

Teman att fundera över i december har Anki gett oss:

Vecka 49 – Rikedom


Vecka 50 – Utanför


Vecka 51 – Kris


Vecka 52 – Upplyst

torsdag 30 november 2017

Veckans rubrik: Kultur

Vi har säkert skrivit om kultur förut och vad man kan lägga in i detta jättebegrepp som kan sägas innefatta all mänsklig aktivitet. Idag väljer jag den här diskussionen.

Kulturprofil, hederskultur, kulturlandskap, kulturskola, kulturutbud, kulturjournalistik, populärkultur, mångkultur, snobbkultur, kulturelit, tystnadskultur, ja, listan har förstås inget slut. Somliga begrepp ses som positiva, andra negativa beroende på vem som uttalar dem. Tystnadskulturen om sexuella trakasserier får i dessa dagar med alla #me too-upprop en kraftig törn i vår del av världen, tack för det! Skammen läggs förhoppningsvis där den hör hemma, inte på dem som utsatts. Dock tror jag att det dröjer innan skamkänslan när man utsatts för t ex tafsning försvinner. När jag påminner mig om sådana tillfällen kommer den känslan tillbaka hur arg jag än är. Låt oss också komma ihåg hur kvinnor i andra delar av världen ännu länge kommer att ha det. Och det är nog ingen slump att kvinnor även i Sverige som lever i sk hederskulturer inte har något #me too-upprop! I det sammanhanget lär det dröja innan skammen läggs där den hör hemma, dvs på dem som plågar och mördar sina döttrar för att skydda sin missriktade ”heder”. 

Här är en lista på uppropen fram till idag.

Massor av kulturella företeelser skylls på religion utan att det går att visa att det är så, och skulle det eventuellt stå något i religösa skrifter som tas till intäkt så är det ju vanliga människor som skrivit dem utifrån sina egna åsikter. Och människor som tolkar skrifterna och, inte minst, översätter efter sitt sätt att tolka vad man skrivit för flera tusen år sedan. För mig är det absurt att en viss gud skulle ha åsikter om vem som ska ha vad på huvudet i eller utanför templet där denna gud dyrkas eller vad som får ätas eller inte elller hur maten ska tillagas medan en annan gud har motsatta instruktioner. Allt är naturligtvis mänskligt påhitt och ingår då i ”kulturen”. Det är t ex inte särskilt länge sedan en gift, anständig svensk kvinna skulle dölja håret med klut. 

Läs här vad en professor i exegetik (bibelvetenskap) kommer fram till vad beträffar klädregler i olika religioner utifrån de religösa texterna. Allt är kultur!


Alla bilder är från nätet.